Paradis eller paradis? - Maldiverna vs Seychellerna

Under 2015 har jag besökt två av värdens mest kända paradis-destinationer; nämligen Maldiverna och Seychellerna. Vad är likheterna? Vad är skillnaderna? Och vilket paradis blev min favorit?

Geografi och invånare

Båda destinationerna ligger mitt i Indiska havet; Seychellerna till hör Afrika medan Maldiverna tillhör Asien. Seychellerna ligger precis söder om ekvator och Maldiverna precis norr om ekvator och distansen mellan ögrupperna är cirka 200 mil. Seychellerna består av 115 öar där endast ett få tal är bebodda och den största ön är Mahé där 90% av landets 90 000 invånare bor. Maldiverna består av nästan 1200 öar där 200 öar är bebodda av landets 300 000 invånare medan 80 öar är vikta åt turism och resorter.

På Seychellerna är de vanligaste öarna att besöka Mahé, Praslin och La Digue och alla öarna är stora; bil eller cykel är ett must för att förflytta sig till alla stränder man önskar besöka. Maldivernas öar är mindre, t ex hade Ukulhas tre gator på längden och sju-åtta på korsande gator och det gick att gå överallt. Alla gator på Ukulhas och Thoddoo var utan asfalt och det fanns inga bilar på öarna.

Inflygningen till flygplatsen på Maldiverna. Svårslagen vy!

Maxime på stranden Petit Anse på ön La Digue på Seychellerna

Stränderna

På Seychellerna så besökte Maxime och jag öarna Praslin och La Digue. På Praslin ligger Anse Lazio som brukar listas som en av världens vackraste stränder och Anse Source d´Argent på La Digue som är värdens mest fotograferade strand. På Seychellerna så var den ena stranden vackrare än den andra och vi upplevde det riktiga paradiset varje dag. Det är stor skillnad på ebb och flod och några av stränderna försvinner helt eller delvis under vattnet redan vid 15-16 tiden.

På Maldiverna är öarna ofta väldigt små; Ukulhas var ungefär 200 meter gångar 600 meter. Stranden blir då inte så lång när man ligger och solar eftersom ön är rund och stranden på sidorna försvinner bakom en. Stränderna var inte heller så djupa på Ukulhas och Thoddoo, kanske bara tre meter från vattnet till vegetation. På Ukulhas var det väldigt bra ordnat med solsängar i grupper om tre till fyra stycket där vegetationen var borttagen, så det var absolut inga problem att hitta sin egen del av stranden.

Stor varning för myggor på stranden på Maldiverna! På både öarna jag besökte så var myggorna mycket aktiva dagtid på stranden. Det var att spreja sig med myggsprej som gällde, men tyvärr svettades den bort ganska fort. Kokosolja ska vara ett tips, men tyvärr gick inte detta att få tag på på de öar jag besökte. Maldiverna har ett generellt problem med att bli av med sina sopor och på de två stränderna jag besökte fanns det skräp på stranden som vattenflaskor och frigolit som drev i land.

Stranden Anse Source d´Argent på ön La Digue på Seychellerna. Världens mest fotograferade strand!

250 kronors buffé-lunch på stranden Grand Anse på ön La Digue på Seychellerna

Kostander

Flygkostnaderna till båda destinationerna går att köpa för ca 6500 kronor tur och retur från Stockholm.

På Seychellerna kostade boendet ca 1200 kronor per natt, tre stjärnigt men väldigt fint och charmigt. På Maldiverna gick hotellen på ca 800-900 kronor per dag, också trestjärnigt men helt mediokra rum.

Även om man kan hitta billigt boende på Seychellerna så är levnadskostnaderna mycket höga. På ön Praslin var det omöjligt att hitta en rätt som kostade mindre än 200 kronor, också för lunch, så vi gjorde utan svårigheter av med 500 kronor per person på mat varje dag. En timmes färjeresa mellan öarna kostade 500 kronor per person. Utan att snåla och utan att lyxa till det överdrivet så gjorde Maxime och jag av med 16 000 kronor tillsammans under tio dagar för att leva. Genomsnitt per person per dag blev 800 kronor för mat, dricka, transport och utflykter. Boende och flygresa exkluderat.

På Maldiverna kostade en lunch eller middag mellan 80 och 100 kronor. Det går att åka lokala båtar, dhoni, mellan öarna, vilket för mig hade tagit fyra timmar till huvudstaden Male och kostat $6 eller så går det delade speedbåtar som tar en timme och kostar $60 till 70. På en vecka gjorde jag av med cirka 1200 kronor på lunch och middag på restaurang, vatten, frukt etc. och åkte tre speedbåtar för tillsammans 2000 kronor. Genomsnitt per person per dag blev 460 kronor för mat, dricka och transport, inga utflykter gjordes. Boende och flygresa exkluderat.

På Seychellerna är den lokala valutan seychellisk rupie. På Maldiverna är den lokala valutan ryfiaa men det går lika bra med amerikanska dollar.

Den lila ön St Pierre utanför ön Praslin på Seychellerna

Stranden Bikini Beach på ön Ukulhas på Maldiverna

Mat

Gemensamt för båda ögrupper är att ”allt” förutom fisk är importerat! Jag hörde på en av öarna på Maldiverna att det fanns höns och frågade om kycklingen jag precis hade beställt kom från ön. ”Nope”, svarde servitören, ”from another country”.  Jag tänkte kanske svaret skulle vara grannön när han började med nope, men så var det inte.

I ärlighetens namn så var den dyra maten på Seychellerna ofta inte särskilt god. Så här i eftertid minns jag att vi fick god mat vid på tre restauranger, i övrigt var det ganska smaklöst och tråkigt. Självklart mycket fisk, som både Maxime och jag gillar, men tråkigt tillagat.

På Maldiverna serverades det utvalda delar av övrig asiatisk mat. Det fanns fried rice och fried noodles, utvalda indiska rätter och, för mig viktigast, deviled chicken och deviled fish som jag bara tidigare har ätit på Sri Lanka och som jag älskade. (Jag har hört att det är en kinesiskt rätt, men jag har inte varit i Kina.)  Den maldiviska maten var smakfull och lagom kryddstärk och allt jag åt var gott.

I hamnen på ön Ukulhas på Maldiverna

Stranden Petit Anse på ön La Digue på Seychellerna

Nöjesutbud

På Seychellerna fanns det på ön Praslin max tio restauranger i närheten av vårt hotell och då bodde vi på den mest turistifierade delen av ön. På ön La Digue var det också uppskattningsvis tio restauranger på hela ön. Shoppingen var begränsad till saronger, sololja, strandkläder etc., allt annat behövde man åka till huvudstaden Victoria på Mahé för att köpa.

På ön Ukulhas på Maldiverna fanns tre restauranger och inga butiker utöver minilivs på varje hörn. På Thoddoo fanns två öppna restauranger, en supermarknad samt några butiker som sålde barnkläder, smycken etc.

Det fanns inga barer eller nattklubbar på några av de öarna jag besökte på Seychellerna eller Maldiverna. Dock var det på Seychellerna möjligt att efter middagen gå till några av öns resorter och ta en efterrätt där och sitta och surfa på mobilen. Observera att de på Maldiverna är förbjudet med alkohol på alla lokala öar, det är bara på resortöarna det går att köpa alkohol. Det är också förbjudet att föra alkohol in i landet.

WIFI

På Seychellerna kostade det extra på hotellet för WIFI eller det fanns inte. Det enda sättet att koppla upp sig på Praslin och La Digue var på resorterna där vi lyckades få lösenordet som bara var för gästerna från någon servitör.

På Maldiverna fanns det gratis WIFI av helt ok kvalitet på både hotellen jag bodde på.

Stranden Anze Lazio på ön Praslin på Seychellerna

Den kvinnliga versionen av den dubbla kokosnöten som växer endast i
nationalparken Vallée del Mai på ön Praslin på Seychellerna

Språk

På både Seychellerna och Maldiverna pratar flertalet invånare mycket bra engelska! Det är sällar problem att göra sig förstådd. Detta beror självklart på att båda har varit brittiska kolonier.

På Seychellerna är det officiella språket kreol, vilket är nära besläktad med franska. På Maldiverna är officiella språket divehi som är nära besläktad med Konkani som pratas i Goa i Indien samt singalesiska som pratas på Sri Lanka.

Ön Thoddoo på Maldiverna

Stranden Anze Lazio på ön Praslin på Seychellerna

Religion och samhälle

På Seychellerna tillhör 86% av befolkningen trosriktningen katoliker men precis som skandinaver är de ofta inte religiösa. Klädseln är vanliga västerländska kläder.

På Maldiverna är den gällande religionen islam och alla kvinnor bär slöja. Jag upplevde ingen segregation mellan män och kvinnor på de två öar jag besökte; på kvällarna spelade män och kvinnor kort tillsammans på torget, de spelade basketboll tillsammans där kvinnorna hoppade omkring i slöja, jag såg en man lämna barnen i skolan samt flera kvinnor med slöja röka! Av alla muslimska länder jag har besökt, huvudsakligen tidigare i Mellanöstern, så är absolut Maldiverna det som verkar ha bästa och mest moderna kvinnosyn.

På de lokala öarna på Maldiverna måste turisterna på offentliga platser ha minst t-shirt/linne och shorts/kjol på sig. Bara axlar går bra. De finns särskilda allokerade delar av stranden där turisterna kan bära badkläder; stränderna heter för tydlighetens skuld alltid Bikini Beach. Namnen gå även att se på Google Maps för de öar där lokal turism finns!

Ön Ukulhas på Maldiverna

Ön Thoddoo på Maldiverna

Gästfrihet

På både Seychellerna och Maldiverna är de lokala trevliga och tillmötesgående, jag såg inte en sur min något ställe. Dock var det något helt särskilt på mina två maldiviska öar Ukulhas och Thoddoo. Var och varannan av invånarna hejade på mig på gatan och log, servitören erbjöd sig att skjutsa mig hem från restaurangen på sin moppe om det regnade (jag var där under regntiden), stod jag i en korsning och funderade om jag skulle ta höger eller vänster så var det ofta någon som stannade och undrade om de kunde skjutsa mig någonstans. Jag har självklart varit i Thailand där alla är otroligt vänliga men jag vågar att påstå att de är ännu trevligare på de lokala öarna på Maldiverna.

Turism till lokala öar på Maldiverna blev tillåtet först 2009 och den första turisten kom till ön Ukulhas år 2012, på ön Thoddoo är turismen ännu yngre. Jag var som sagt där under regntiden, och skulle gissa att vi på Ukulhas var tillsammans ca tio turister och på Thoddoo ca 25 stycken. På Ukulhas fanns det sju hotell och mitt hotell hade tre rum; med andra ord gissningsvis en maxkapacitet för 50 samtida turister. Så vänligheten är nog en kombination av att turism fortfarande är ganska nytt och att det inte kommer så många samtida turister.

På utflykt till ön Curieuse på Seychellerna

Stranden Anse Source d´Argent på ön La Digue på Seychellerna

Utflykter och upplevelser

På Praslin på Seychellerna finns en nationalpark samt den närliggande ön Curieuse med jättesköldpaddor och det går också att göra en dagsutflykt till La Digue för att besöka stranden Anse Source d´Argent. Vi var på snorkelutflykt, men snorklingen var till vår stora besvikelse riktig dålig.

På Maldiverna är det huvudsakligen snorkel- eller dykutflykter som gäller, det är också möjligt att göra en dagsutflykt till en resortö. Jag gjorde inga utflykter eftersom snorklingen var riktigt bra på de stränder där jag bodde samt att det var regntid och omöjligt att veta innan om det skulle regna dagen efter.

Baren på stranden Anse Source d´Argent på ön La Digue på Seychellerna.
Maxime och jag delar på ett 200 kronors fruktfat!

Så vilket ögrupp skulle jag rekommendera att "budget"-semestra på?

Om man kör den lite billigare semestervarianten på Seychellerna och Maldiverna så är Maldiverna billigaste landet, har godast mat och bäst snorkling- och dykmöjligheter. Vattnet är självklart turkost och fantastiskt att bada i på Maldiverna men åker jag till ett tropiskt paradis så är stränderna det viktigaste för mig. Och stränderna på Seychellerna var verkligen i världsklass. Så om jag ska rangera den ena ögruppen framför den andra så blir det Seychellerna som rekommenderas för billigare semestrar av de två.

The Seychelles and The Maldives are both tropical paradises in the Indian Ocean. On The Maldives the snorkelling is better than on The Seychelles, the food is better and “budget” tourism on the Maldives is cheaper than on The Seychelles. But for me the paradise feeling lies in the beaches, and the beached on The Seychelles’ islands of Praslin and La Digue are better than the beaches of the Maldivian islands Ukulhas and Thoddoo which I visited. So if I should recommend one group of paradise islands before the other one I would name The Seychelles my favourite.

Puerto del Soller - Den lilla hamnstaden på nordvästra Mallorca

För ett tag sen publicerade vi ett inlägg från vår dagsutflykt från Palma till den idylliska orten Soller. I dag är det dags att förflytta sig från Soller till hamnstaden Puerto del Soller.

Efter att vi hade spanat in Soller och ätit glass så var det dags att ta oss till  Puerto del Soller, med andra ord Sollers hamnstad. Från Palma till Soller åker man med ett litet trätåg och för att ta sig från Soller till Puerto del Soller så är det spårvagn som gäller. Också spårvagnen har träbeklädnad och utseendemässigt är tåget och spårvagnen till en förväxling lika.

From Soller to Puerto del Soller you travel with a beautiful old fashioned wooden tram. The ride takes about half an hour and you pass citrus plantations and Spanish country style houses.

Spårvagnsturen tar cirka en halvtimme och också nu åker vi förbi citrusodlingar och små pittoreska hus. Vid flera tillfällen skulle det kunna gå att röra hörnen på husen vi passerar om vi hade stått på utomhusplattformen. Plötsligt ändrar omgivningarna sig och vi ser havet och en lång strandpromenad på vår vänstra sida. Efter några vackra minuter längs havet så stannar spårvagnen och vi är framme i Puerto del Soller.

Puerto del Soller har en bil- och spårvagnsgata och mellan gatan och strandpromenaden ligger de många restaurangerna vägg i vägg. På andra sidan gatan finns hus med affärer och ett och annat hotell. Det börjar nu bli dags för lunch och efter att ha kollat in samtliga restauranger på strandpromenaden, inklusive maten på de tallriker vi kan se, så väljer vi ett ställe och beställer en spaghetti vongole och en frutti del mare att dela på som förrätt och som huvudrätt tar alla fyra in var sin grillad fisk. Som förväntat muy bueno!

Vi hade inte mer än svalt sista tuggan innan det var dags för två av oss att hoppa upp för att utforska den lilla hamnstaden medan de två andra valde att sita kvar i skuggan och dricka upp vinet. Puerto del Soller är ett populärt utflyktsmål för dagsutflykter men det är också många som väljer att spendera en del av Mallorca-vistelsen här. Och en mycket populär destination för den som anländer med båt. Båthamnen är ganska så stor och här finns båtar i alla storlekar och modeller.

Suddenly the plantations disappears and the ocean appears and after a few minutes the tram stops. Puerto del Soller is a small town with only one street and a boardwalk with several restaurants. As well as a quite big marina with boats of all models and sizes.

Puerto del Soller är ingen stor ort så efter att ha strosat omkring en knapp timme så hade vi sett det mesta. För min egen del kan jag sammanfatta besöket Puerto del Soller med följande:

• Jag gillar verkligen den lilla orten
• Jag känner mig totalt avslappnad och lugn i Puerto del Soller, vilket jag sällan gör varken hemma eller på semestern. Det är ju så mycket att se, uppleva och göra överallt; vila kan man göra senare!
• Stranden, som är populär och väkbesökt, duger men de jag besökte nära Palma var mycket finare
• Vid nästa Palma-resa, för det blir garanterat fler, så ska jag definitivt lägga till en natt eller två i Puerto del Soller

To summarize the Puerto del Soller visit; I really liked the small town and when planning my next trip to Palma de Mallorca I will for sure include a night or two in Puerto del Soller. 

På hemvägen med tåget; över bergen igen

Den befäste kyrkan i Viscri, Transsylvanien

I Transsylvanien ligger ett stort antal befäste kyrkor uppförda under medeltiden, varav sju stycken har passerat nålsögat och blivit del av UNESCO:s världsarvslista. Byarna i Transsylvanien, där majoriteten av invånarna var ditflyttade tyskar, plundrades ofta av ottomaner under medeltiden och det blev vanligt att befästa byns mest värdefulla byggnad kyrkan.

Viscri ligger cirka åtta mil norr om Brasov och fyra mil söder om Sighisoara. Från huvudvägen till Viscri by är det bara tre-fyra kilometer men landskapet är så vackert att vi stannar vid ett flertal tillfällen bara för att njuta och fota och plötsligt har det gått 30 minuter. Ena sekunden ser vi får som vallas med hjälp av hundar, runt nästa kurva en gigantisk äng med döda solrosor och vidare över krönet dyker berg upp så vackra att vi tappar andan. Att GPS:en ilsket blinkar och varnar för unpaved road är inget som oroar oss.

When leaving the main road between Brasov and Sighisoara heading for Viscri the scenery is so beautiful that Maxime and I have to stop several times, and the short distance takes about four times the time it should have taken driving normally.

När vi kommer fram till Viscri by så är det som att ha förflyttat oss 100 år bakåt i tiden. Hästkärrorna passerar var och varannan minut och även om vi redan kör sakta eftersom jag bokstavligen hänger ut ur fönstren med kameran men så får vi plötsligen tvärnita för ett gäng gäss är på väg att korsa gatan framför oss. Vi svänger höger och påbörjar backen upp till kyrkan men får igen stanna för att någon vill korsa gatan; denna gång några kalkon-kompisar som springer snabbt över gatan. Kanske kloka av skada efter någon tidigare incident...

When arriving in Viscri village it feels like being 100 years back in time. The horse carriages are everywhere and in the street goose and turkeys wander around.

Framme vid kyrkan så parkerar vi vid den yttre muren, härifrån är det några minuter att gå upp till kyrkan. Kyrkobyggnaden är del av den inre muren och ingången är en trappa upp mellan två torn. Mitt i trappan sitter en kvinna och stickar och när hon rusar upp och ställer sig i biljett luckan när vi börjar ta oss upp för trappan så fattar vi att hon är den som också ska släppa in oss i kyrkan. Vi betalar gladeligen fem lei per person, cirka tio svenska kronor och går in.

To reach the church we enter through an opening in the inner fortified wall and pay the old knitting woman five lei per person, a little bit more than one dollar.

Inne i det allra heligaste möter en vacker vit kyrka i gotisk stil oss. Överallt finns rosor och andra färgglada blommor, allt är mycket välhållet och det är också ett gäng men på byggställningar som jobbar. Jag gissar att det inte är kyrkans mycket modesta inträde som finansierar renoveringen…. Den inre befästa muren har ett flertal torn och bastioner och det finns också ett museum. Det mest intressante med den inre muren är dock att det i museets översta våning är möjligt att ta sig upp i ett av tornen. Åt ena hållet möts man av utsikt över Viscri by och landskapet utanför och åt andra hållet ser man kyrkan.

Inside the wall we find a beautiful Gothic church build in the 12^th century. During the Middle Ages most people living in Transylvania were German craftsmen and farmers, and to protect the village´s most valuable asset from being robbed by the Ottomans the church was often fortified.

The inner wall contains two towers and two bastions and in one of the tower there is a museum with a viewing platform. 

Utsikten från tornet

Bikupor på utsiktsplattformen i tornet

Museet

På väg ut från kyrkan känner vi båda att naturbehoven gör sig påminda och Maxime minns att hon såg en WC-skylt på väg upp backen från byn. Mycket riktigt hittar vi skylten med en pil och när vi öppnar dörren i planket fattar vi genast att vi är i någons trädgård! Dock ser vi ett litet hus med en dör med en man på och en kvinna med en kvinna. När vi kommer närmre ser vi en lapp om att det kostar en lei per person och en liten mässingskål att lägga pengarna i.

On our way down from the church we were heading for the restroom and are getting very surprised when we follow the sign and suddenly are in someone´s garden. But there is a small house with two doors with toilet signs and a small bowl to leave money. Now we are fit for driving to next stop Sighisoara!

Nu är vi redo att fortsätta mot Sighisoara men först köper vi ett kexpaket och en flaska vatten av kvinnan som utanför sitt hus mitt i backen som också säljer hemmatillverkade kläder och skor.