Belém i Portugal

Lissabons stadsdel Belém är känd för två fenomen; sina många imponerande byggnader, monument och trädgårdar samt smördegsbakelsen pastel de nata. Belém ligger ungeför femton mituters spårvagnsresa väst om Lissabon.

När vi kliver av spårvagnen i Belém så är det första vi ser en lång kö av människor på trottoaren. Vi fattar direkt att de köar till det kända konditoriet Fábrica de Pastéis de Belém som tillagar och serverar den originella pastel de nata men efter att ha förvissat oss om att bakverken inte tar slut innan vi har kommit tillbaka från vår sightseeing så startar vi vår vandring.

Vi tar oss först till Beléms mest kända byggnad Torre de Belém - Tower of Belém - som i dag ligger ett fåtal meter från den norra banken av älven Tangus. När tornet restes under 1500-talet så låg det på en ö mitt i älven men under 1700-talet flyttades älvens dragning. Torre de Beléms ursprungliga funktion var försvar men det har också fungerat som fängelse. 

Torre de Belém har blivit en symbol för stadsdelen och hittas överallt på nyckelringar, postkort etc.

Bröllopsfotografering vid Torre de Belém

Vi fortsätter sen vår vandring mot den enorma klosterbyggnaden Mosteiro dos Jerónimo - Hieronymites Monastery - som ligger på andra sidan spårvägen. Klosterbyggnaden är den längsta byggnaden jag kan minnas att ha sett någon gång och jag försöker ta en bild som visar hela byggnadens längd på ett bra sätt men får det inte till. Väldigt storslaget och maffigt.

Mosteiro dos Jerónimo påbörjades 1501 och stod färdigt 1601. Byggnadsstilen är manuelinsk och kännetecknas av rik ornamentering. 

Sen var det äntligen dags att bege sig till Fábrica de Pastéis de Belém för att testa det berömda pastel de nata-bakverket. I vanlig konditori-ordning går det antingen att sitta ner och fika eller att köpa hem bakverk. Vi valde att sitta ner och beställde var sitt bakverk och eftersom vi var i Portugal så kändes det på sin plats med ett glas portvin till.

I Mosteiro dos Jerónimo-klostret användes stora mängder äggvita för att stärka båda civila kläder och nunneklädsel. Genom att göra så fick man stora mängder äggula över och av dessa började man baka kakor. Receptet förfinades och till slut hade man kommit fram till dagens recept på pastel de nata. Efter revolutionen i Portugal i 1820 så avskaffades många religiösa ordnar och kloster började stängas. Munkarna började då sälja sina pastel de nata från ett närliggande socker-raffinaderi. När Mosteiro dos Jerónimo stängdes 1834 såldes receptet till socker-raffinaderiet som 1837 öppnade Fábrica de Pastéis de Belém. Och det resterande är historia.

Fábrica de Pastéis de Belém är ett ganska stort konditori i en äldre byggnad
med flera större och mindre rum, inte så olikt Sturekatten i Stockholm

Pastel de nata går antingen att äta som de är eller med kanel.

Torre de Belém och Mosteiro dos Jerónimo är sen 1983 listade på UNESCO:s världsarvslista. Innan Vasco da Gama gav sig ut på sin resa mot fjärran östern så spenderade han sin sista natt på portugisisk jord med att be i klostret som då låg på den plats där Mosteiro dos Jarónimo i dag ligger. Båda Torre de Belém och Mosteiro dos Jerónimo uppfördes för att hedra Vasco da Gamas resa och som ett minnesmärke över Portugals storhetstid under den tid de stora upptäcktsfärderna pågick

Caroline af Ugglas och neonskylt i Lissabon

I morse kombinerade jag som vanligt frukost och tidningsläsande. Mot slutet av tidlingen såg jag en bild på litografiserien Iberiska betraktelser av Caroline af Ugglas som säljs via SvD Accent. Jag tyckte motivet på ena bilden påminde om neonskylten jag fotade på gatan Rua das Pontas de Santo Antao i Lissabon, samma gata som mitt hotell låg på. Så jag blev tvungen att dyka ner i bildarkivet.

Och visst var det exakt samma motiv i Lissabon som både Caroline af Ugglas och jag hade fastnat för!

Näscafé med sällskap av Caroline af Ugglas

Tyvärr så lyste inte neonskylten under hela min vistelse i Lissabon. Med tanke på
att hela lokalen stod tom, och såg ut att ha gjort så ett tag,
så misstänker jag att det är ett tag sen skylten har lyst överhuvudtaget

Pois Café i Lissabon

Viveca och jag gick av en händelse förbi Pois Café vår första dag i Lissabon under påsken förra året och Viveca kände igen namnet från något reportage hon hade läst innan vi åkte. 

Så när vi lördagskvällen hade gjort Lissabon by night och det på söndagen faktiskt regnade så kände vi att en brunch på Café Pois var just det vi behövde. När vi kom dit så fick vi efter att ha väntat någon kvart ett bord. Eller ett bord vill jag kanske inte säga, utan del av ett bord. Flertalet bord är ganska stora och konceptet är att man får dela bord med andra. Vilket för min del är helt ok.

Det finns massor av restauranger i Lissabon, men inte så många av denna typen för brunch-häng. De flesta är antingen uteserveringar eller mer kvällsrestauranger

Området Cais do Sodré och nattklubben Pensão Amor i Lissabon

Under många år var området Cais do Sodré nära hamnen ett Lissabons sjavigaste och ruffigaste områden. Bakgatorna befolkades av whisky-drickande sjömän, lugubra ställen och prostituerade och både råttor samt veneriska och icke-veneriska sjukdomar florerade så det räckte och blev över.

År 2011 blev det ett abrupt slut på allt eländet då hela området genomgick en rejäl makeover. Byggnader renoverades, misären försvann och in flyttade små trevliga barer och butiker och området blev ett av Lissabons populäraste. Cais do Sodrés huvudgata heter Rua Nova do Carvalho och kvällstid är gatan som en enda stor utomhusbar. 

I hörnet av Rua Nova do Carvalho och Rua do Alecrim ligger nattklubben Pensão Amor. Stället var tidigare en bordell (det är gissningsvis inte svårt att hitta någon lokal i Cais do Sodré som inte tidigare har fungerat som bordell) och är i dag inredd som med burlesque tema. För att ta sig in från Rua Nova do Carvalho behöver man gå upp tre våningar i ett vackert trapphus. Väl inne på Pensão Amor möts man av mycket folk och många små rum med olika inredningsteman och detaljer överallt. Det finns leopardrummet med rokokostolar, ett rum med poledance-stång, en rum med en sexshop, en utomhusbar och självklart stora baren. I stora baren inomhus säljs ganska bra drinkar, i lilla baren ute öl, vin och enklare drinkar av typen sprit och läsk.

Åldern på Pensão Amor är ganska blandad och det är många turister som söker sig dit. Det är alltid kö utanför men oftast släpps man in efter någon minut eller två. Gratis inträde. På bottenvåningen finns en separat bar med cabaret-tema.

Rua Nova do Carvalho från en av balkongerna på Pensão Amor

Lissabon III

I centrala Lissabon finns tre stadsdelar; Bairro Alto, Baixa samt Alafama. Bairro Alto betyder något i stil med de övre kvarteren och det stämmer att det är en rejäl backe upp från Praca dos Restauradores. Vilket kan lösas genom att åka Elevador da Gloria. I Bairro Alto finns smala gränder och ett stort utbud av små och trevliga barer och restauranger och vi åt här nästan varje kväll. Stadsdelen är den mest kända i Lissabon och många turister söker sig hit.

Baixa är den mer moderna stadskärnan med rutnätsplanerade gator och växte fram efter ett jordskalv 1755. Stadsdelen räknas som den mest exklusiva och det är också här Lissabons bästa shopping finns enligt de som kan detta. Visst hittade vi några gator med halvfina affärer, men inget som fick någon av oss att dra kreditkortet. Det är också här Placa de Comercio ligger (bilder i detta inlägget).

Alfama är Lissabons äldsta stadsdel. Fortfarande lite ruggig och med lokal prägel. Det var inte många turister vi träffade på där. Fotomotiven var många i Alfama och här finns eget inlägg därifrån.

Jag blev förvånad över hur liten stadskärnan var i Lissabon. Eftersom det fanns tre stadsdelar vi önskade utforska så tänkte vi att då lägger vi kanske ner tillsammans två dagar på dessa, men första dagen tog vi oss upp till Bairro Alto sen fortsatte vi bara gå omkring och plötsligen innan lunch hade vi bockat av alla tre stadsdelar. Det att stadskärnan var mindre än vad vi trodde betyder självklart inte att vi inte gillade staden, det var bara det att vi trodde den skulle vara större. Men som redan sagt, vi föll inte för shoppingen. Detta var första gången för oss båda att vi var i en storstad utan att köpa någonting alls! 

Tyvärr har det blivit lite rörigt med bilder i förhållande till text sinsemellan de tre inläggen som rör sig om Lissabon generellt, dvs texten i ett inlägg och bilderna i ett annat. Alla tre inläggen borde därför läsas tillsammans. Länkar till del I och del II finns också annanstans i detta inlägget. 

Spårvagn 28.
I detta inlägget finns text att läsa om spårvagnen

Utsikten från São Pedro de Alcantara, Castelo de São Jorge i bakgrunden

En kryddig korv tillagas på bardisken

Spårvagn 28 igen

Jag fick aldrig med mig vad dessa bakverk med ett helt ägg mitt i het,
men de finns överallt i Lissabon. Jag fattade inte heller hur de ska ätas, tyvärr

Lissabon II

Spårvagn 28 är en känt turistattraktion i Lissabon. Den går genom stadskärnan och fortsätter åt båda hållen upp längs branta backor och smalam krokiga gator. Vissa ställen är det bara några cemtimeter mellan spårvagnen och byggnaderna.

Minst lika roligt som färdvägen är vagnerna i sig själv på linje 28, hela vagnen är ganska antik. Innan vi hade åkt linje 28 så trodde vi att det bara var ett turisttrick med de gamla vagnarna på denna linjen, men efter att ha sett de smala gatorna spårvagnen kör i så fattade vi att de gamla vagnerna är kvar för att överhuvudtaget komma fram.

Portugisiska tapas heter petiscos och är ungefär samma som i Spanien. Här med en mojito

Ett inte helt bebott fastighet i stadsdelen Bairro Alto

Elevador de Santa Justa mitt i stan

Mer petiscos

Bairro Alto igen

Stadsdelen Alfama i Lissabon

Alfama är Lisabons äldsta stadsdel och ligger mellan São Jorge-borgen och älven Tejo. Stadsdelen kännetecknas av smala och krokiga gator och gränder. Här ligger också ett flertal kyrkor och från São Jorge-borgen och Mairadouro de Santa Luzia får man fin utsikt över båda bostadshusen och kyrkorna. 

När vi var där så var det inte alls många turister inne i gränderna. Om man bara vill strosa omkring utan att äta eller fika så är det hela undanstökat på 45 minuter till en timme.

Det hänger kläder på tork utanför nästan varenda fönster i Alfama

Alfama (och kryssningsfartyg) från Mairadouro de Santa Luzia

Borgen Castelo de São Jorge i Lissabon

Castelo de São Jorge är en medeltida borg på en höjd i stadsdelen Alfama. Borgens äldsta delar är från 500-talet men största delen av vad som i dag kvarstår är från 1300-talet.

Borgen omges av murar och utöver själva borgen finns en trädgård, en "antik" park och en större utsiktsplats med fantastisk utsikt över Lissabon. Huvudingången till borgen är genom en 1800-talsport och precis innanför denna hittar man en gränd där det självklart säljs glass och souvenirer.

Man kan gå upp på borgen och från där uppe får man en fantastisk utsikt över stadsdelen Alfama. Precis innan ingången till borgen så håller ett gäng påfåglar till, och bara påfåglarna kombinerat med utsikten gör att en tur upp till borgen rekommenderas stärkt. Castelo de São Jorge är ett typexempel på en av dessa sevärdheter som Viveca och jag tänkte bocka av snabbt men som det slutade med att vi besökte i tre eller fyra timmar och fick äta lunch närmre middagstid än normal lunchtid.

Utsikt över stadsdelen Alfama

Borgen nattetid från Mirandouro São Pedro de Alcantara vid Elevador de Gloria

Insidan av 1800-talsporten som utgör ingången genom muren

Borgen och Alfamas hustak och kyrkor