#tbt - Grekland 2007

Herregud, veckorna går så fort och jag har ingen koll och trodde det var onsdag i dag på jobbet. I stället är det fredag redan i morgon! Och torsdag betyder Throwback Thursday här hos oss.

2007 var Maxime och jag tre veckor i Grekland där planen var att flyga till Aten och stanna några dagar, sen besöka vänner på Peloponnesos, för att avsluta med att öluffa i två veckor. Tyvärr kom vi inte läger till än till Falasarna på Kreta (som var länken mellan Peloponnesos och grekiska övärlden eftersom det bara är till Kreta det går båtar från Peloponnesos) innan Maxime insjuknade rejält i körtelfeber och låg på sjukhus till dagen innan hembiljetten var bokad. Man kan lätt säga att jag hade två ganska ensamma veckor i Chania medan Maxime var hospitaliserad.

Jag har flera gångar öluffat i Grekland innan Maxime föddes, men detta var första gången vi försökte tillsammans. Jag älskar de grekiska öarna och ska försöka åka dit igen om inte så alltför länge.

Akropolis

Falasarna har några av Kretas finaste stränder

Diros-grottan på Peleponnesos

Kardamili på Peleponnesos

Akropolis

Chania

Chania

Janjanbureh/Georgetown i Gambia II

Dag två av utflykten till Georgetown åkte vi omkring med safaribil, vilket var ganska värdelöst eftersom det inte finns några djur i Gambia som man brukar koppla ihop med safari. Gambia är känt för fåglar.... Boring. Vi avlutade "safarin" i själva Georgetown där vi fick en guidning i byn och vi fick också komma in till en familj och se hur de bodde.

Gambier är mycket vänliga och gästfria och de älskar att posera och fotas. Så denna delen av utflykten gillade vi skarpt. De flesta är också tyvärr mycket fattiga och bor i kåkstäder med plåttak och jordgolv utan el. Eftersom alla har mobiltelefon (ofta en per operatör) så frågade vi hur de laddar mobilen. Tydligen finns det några gemensamma eluttag i varje kåkstad där de kan använda el, precis som de hämtar vatten från den gemensamma vattenposten.

Janjanbureh/Georgetown i Gambia

Maxime och jag var 2007 två veckor i Gambia, som plåster på såret (försäkringsbolaget betalade) för att Maxime låg på sjukhus på Kreta nästan hela vår tre veckors Greklandsemester samma sommar.





Vägarna i Gambia ä verkligen inte att leka med



 

Ving har en tvådagarsutflykt från Banjul där man åker 30 mil upp längs Gambiafloden och sover över i Janjanbureh, som också kallas Georgetown. Man sover över i någon sort djungel-camp med roliga, men mycket enkla, små bungalows.

 

 

 

Sista delen av resan görs med båt genom mangroveskog och har man tur får man se krokodiler, flodhästar, apor och fåglar. Vi hade lagom tur och såg 800 olika fåglar som var så långt borta att alla bara var vita prickar. Höjdpunkten var en varan.

På kvällen var det middag och underhållning som självklart bestod av afrikansk dans.

 

 

I morgon bitti åker jag till Rom så nu blir det åter igen Italien här på bloggen!

Chania på Kreta

När Maxime och jag för fem år sen hade planerat en treveckors båtluffar semester (med resväskor, inga hippiesäckar, och riktiga hotell) så kom vi inte längre än till Kreta innan Maxime insjuknade i körtelfeber och fick ligga tio dagar på sjukhus. Det som skulle bli en massa grekiska öar blev i stället ensam semester för mig tio dagar i Chania. Maxime på sjukhuset var så sjuk att de första åtta dagarna är bara ett enda töcken för henne.

Chanias gamla stadsdel är väldigt fin och uppgtbbd kring den gamla hamnen, men lite tråkigt blev det att gå omkring tio dagar själv varje kväll. Till historien hör också att jag inte är särskilt förtjust i att gå själv på restaurang. Dagtid och på stranden tycker jag inte alls det är någon fara att vara själv, så det var inget problem. Det större problemet dagtid är att stränderna i Chania inte är särskilt fina; de är att jämföra med stränderna i Stockholm. Smala och med brun sand och grumligt brunt vatten. Det fanns finare stränder att åka till en bit bort, men eftersom Maxime var så sjuk så ville jag inte åka så långt bort.

Balkongen som tillhörde vårt rum

Ägaren av hotellet och Maxime den dagen hon kom ut från sjukhuset



Kåkstad och krokodiler i Gambia

Bakom den lokala marknaden ligger plåtskulen där de flesta vi träffade bodde, dvs de som sålde varor på marknaden, körde taxi eller jobbade på vår resort. Och längst inne i detta område finns krokodilparken där Charlie och hans kompisar bor. Charlie är ett populärt utflyktsmål, men de flesta turister tar en taxi genom plåtskulen direkt till krokodilfarmen. Eftersom vi bodde så nära valde vi att gå genom kåkstaden. En kåkstad är precis så fattigt som det låter; det är jordgolv och korrelerad plåt till tak. Ofta bara ett rum för hela familjen, och det finns ofta ingen el. Det finns självklart inget avlopp; avloppsvattnet rinner i stället i diket mellan vägarna och husen och man får hoppa över eller gå på något plank för att komma till husen. Och det stinker i vissa områden. Som fan. Helt olidligt. Vi vågade inte hålla oss för näsan så vi fick hålla andan och mer eller mindre springa. Och denna stank bor och sover många i.

Även om de flesta inte har el hemma så har alla mobiltelefoner (och ofta flera; en för varje leverantör eftersom det är dyrt att ringa mellan olika leverantörer). Jag var självklart tvungen att fråga hur de laddade, och det gjorde de på offentliga eluttag mitt i kåkstaden. Eller på jobbet. En genomsnittlig lön för de som jobbar på resorterna var för övrigt 2007 ca 1200 kronor per månad.

Vi gick förbi en skola där vi passade på att hälsa på

Avloppsdiken

Väl framme i krokodilparken gick vi omkring lite och såg lite på de gigantiska träden som fanns innan vi gick för att klappa den tama krokodilen Charlie. Charlie är kändisen här, men han har massa kompisar han bor med. Man får klappa Charlie medan en man står och vaktar honom. Sen när man ska gå från Charlie mot utgången så ligger det krokodiler överallt på gångstigen och man har inget annat val än att kliva över dem eller att gå förbi en meter från gapet. Men jag gissar att antingen fick Charlie och hans kompisar så mycket mat att de inte var hungriga och aldrig gick loss på turisterna eller så var de drogade. Gissar kanske på det senare eftersom man göder väl inte krokodilerna för fullt när människorna går omkring hungriga.

Maxime och Charlie

Och jag och Charlie. Som vanligt mer intresserad av
frågor till skötaren, men jag klappade honom också