Tidsmissar

I går var Svenska resebloggars utmaning kampanjen i #svenskaresebloggarsseptemberdrömmer bokningsmissar. Jag läste några inlägg om bokningsmissar på väg till jobbet i dag och skrattade lite för mig själv på tunnelbanan. Och kom självklart att tänka på mitt eget största reseproblem; jag har inte gjort några bokningsmissar, men jag har stora problem med detta med tidpunkter.

1. Skillnaden på halv sex och 18:30. På något sätt som jag inte kan logiskt förklara så mixar jag ihop dessa två faktorer, men jag gissar det kan ha att göra med att båda har 6/18 i sig och att det är en halvtimme involverat. Och tyvärr är det aldrig så att jag dyker upp en timme för tidigt utan i stället en timme senare än utsatt tid
   
2. Skillnaden på 18:00 och kl åtta på kvällen. Här gissar jag att boven är att siffran 8 är involverad i båda tillfällen.
   
3. Skillnaden mellan när planet lyfter och när det landar. Jag genomför ofta korta flygningar på en timme mellan Oslo och Stockholm och på flygbiljetten finns det två tidpunkter; ett för när planet lyfter och ett för när det landar. Förvirring kan lätt uppstå här

Och exempel på det hela? Ja, var ska jag börja…… Det dyraste var nog när jag var i Kroatien för många år sen med fyra väninnor. Turismen hade precis öppnats igen till Kroatien och flygmöjligheterna var begränsade, så vi flög till Zagreb och skulle ta färja med övernattning från Rijeka till Dubrovnik. Som gick kl 18. Självklart uppstod problem 2 ovan; jag var bokningsansvarig och visste tydligen inte skillnaden på klockan 18 och 8 p.m. Dock löste vi det genom att ta en taxi till båtens nästa hamn, som tur var så var det en trög färja. Kostnad; 1500 kronor. 

Det värsta var nog när Maxime som för första gången skulle flyga helt själv mellan Stockholm och Oslo (mellan 4 och 12 flög hon som unaccompanied minor, mao hade hon en SAS-anställd som följde henne) och hennes pappa skjutsade henne till flygplatsen. Här hade jag nog gjort en kombination av 1 och 3 för planet gick 17:30 och inte 18:30 som jag trodde. Som tur var så var de lite tidiga till flygplatsen och planet något var försenat, så det löste sig, men Maxime fick springa gråtande som en dåre och puttas först genom säkerhetskontrollen etc.

I övrigt finns också dessa; den gången både Maxime och jag skulle ta tåget till Oslo. Jag skulle kliva på i Stockholm och Maxime en timma senare från landstället i Katrineholm. Det går enkelt att gissa sig till vem som var på Stockholms Central samtidigt som tåget avgick från Katrineholm. Eller när jag för bara något år sen skulle hålla en jobbpresentation i Oslo och hade fått hemskickat en flygbiljett till kl 20 dagen innan. Eller var det kl 19 och planet landade kl 20??? Också här löste det sig galant genom att planet var försenat. Men jag har också missat ett plan mellan Oslo och Tromsö beroende på att jag tog fel på tiden, men som tur var så var också detta en jobbresa och biljetten var ombokningsbar.

Jag kom nu också mitt näst värsta slarv tidsmässigt som tyvärr också drabbade Maxime. I tio-tolvårsåldern brukade hon varva mellan att flyga mellan hemmet i Oslo och pappan i Stockholm (hon föredrog tåg för att hon var ”trött på att flyga….”). I denna stenålderstid gjorde vi det så att pappan gick till Centralen och köpte pappersbiljetter som han postade till mig. Vid något tillfälle så är han säker på att han har köpt en biljett på lördagen medan jag är säker på att det är söndagen. Jag dubbelkollar datumet på biljetten som jag har hemma och visst är det på söndagen. Eller... Jag sätter Maxime på tåget med biljetten och en mobiltelefon i fall något händer i handen. Efter någon halvtimme ringer hon gråtande och berättar att hon inte har biljett eftersom den hon har i handen var till dagen innan. Här fick hennes pappa lösa ut henne i Stockholm genom att köpa en ny biljett till rätt dag.

På något magiskt sätt så har tidsmissarna alltid löst sig för mig (och Maxime). Problemet är att efter varje miss så dobbel- och trippelkollar jag biljetten, sen går allt bra ett tag och jag slappnar av lite. Och då uppstår tyvärr 1, 2 eller 3 igen. Men jag erkänner att jag verkligen skäms när jag tänker tillbaka på vad jag har utsatt Maxime för.

Foton nedan är från den ödesdigra Kroatienresan.

Fotad från färjan som vi till slut kom med

I Zagreb

På ön Brac

Plivice nationalpark